Hej, satt och körde lite med min Z bana och tycker att mitt lok (8800) borde kunna krypa långsamare rent tekniskt för det går så fint.
Så jag började fundera på om start strömmen är för hög från traffo (märklin original) så jag hämtade mätdon och kom till min förvåning fram till att den ger 8V DC nästan på en gång fast specifikationerna på trafon står det 2-8V DC. Jag vred på max och den går upp i nästan 15V. Aperen är oxå helt fel, nästan 13 och det ska vara 5VA.

Har märklin specat åt väggarna eller är det bara hittepå? Ger era trafos vad dom ska?

Jag tänkte montera en potentiometer som ska "tvätta" strömmen och ge en så låg startspänning det går.

Tips mottages varmt, Mvh Henrik

Mäter du detta utan belastning elle med ett tåg inkopplat? Sådant ger stora skillnader vid de klena transformatorer som sitter i dessa leksaker.



På vad sätt mäter du för att få fram en sådan siffra?



En potentiometer ska du INTE montera eftersom mycket få sådana är gjorda för att klara någon strömlast over huvud taget. Kan möjligtvis funka om du får tag på en bamsig trådlindad sådan. Och då bör den vara märkt för minst 25W.


SA

Om du vill köra Z låååångsamt så kan jag verkligen rekommendera system Jörgers körkontroll. Det är i princip en digitaldekoder som sitter utanför loket. Man ger alltså lokmotorn maximal spänning hela tiden. Dessutom känner den av hur motorn beter sig, precis som en bättre digitaldekoder, och du får alltså lastreglering på köpet. Loken sackar inte i uppförsbackar. Man kan krypköra på ett sätt som jag inte trodde skulle vara möjligt i skala Z. Det är inte nödvändigt att bygga om till fempolig motor heller. De allra minsta loken är dock inte lika tacksamma som de större, sannolikt beroende på deras alltför låga vikt. Ett vanligt trepoligt br41 går däremot helt underbart, och så även de större dieselloken.

Kolla in:
http://www.system-joerger.de/html/fahrregler.html

Själv monterade jag in den i Kjell&Co:s minsta låda med 9-voltsbatterifack. Funkar utmärkt! Det går alldeles utmärkt att mata den med 9-10 volt stabiliserad (obs!) likspänning från något nätaggregat.

Jörger är dessutom bra att handla av. Snabba leveranser. Rekommenderas!
Original Z-transformatorer är bara att glömma om man vill köra med precision. Först händer inget, sedan inget, därefter inget och slutligen startar loket med ett ryck. Så blir det när naturlagarna lägger sig i, med rullkontakt kombinerat med låg spänning. Inget att göra något åt. Köp en Jörger och testa!

Bortsett från den högre slutspänningen (14V mot 8V) borde väl t ex en Fleischmanntransformator med MSF ge en viss förbättring (och kanske en lägre startspänning) jämfört med original-Miniclubtrafon. Men Jörgers kontroller ser klart intressant ut, borde väl fungera även i större skalor (sålänge motorn inte drar för mycket ström).

/Ricard

Jag har inte en sån utan en gammal hederlig märklin miniclub trafo, man kanske kan ta den där och bygga sig en egen som tomas verkat gjort?


*Googlad bild*

Testade med lite batterier för att få ner spänningen men det fungerade inte märkvärt.
Är väl så att det är för lätt, när jag smörjde det gick det fortare också

Jag har ett sådant lok som Jörger har på bilden så det går nog bra.

Nu blir jag lite nyfiken. Dax för test

Nu har jag mätt på ett par Miniclubtransformatorer. Den blåa trafon på bilden i Henrics inlägg (eller i alla fall en likadan ) lämnar - mätt obelastat 6,8 volt som LÄGSTA spänning. Även om en vridtrafo kanske uppfattas som steglös motsvarar ju varje lindningsvarv på sekundärsidan som släpkontakten får kontakt med ett "körsteg". Första körsteget på en blå startsatstrafo från sent sjuttiotal ger - just det - ungefär 6,8 volt. Därefter ökar spänningen stegvis till ca. 15 volt. Utan att gå in i detalj på växelspänningslära så har vi en faktor på 1,41 att ta hänsyn till. Toppspänningen från en ostabiliserad trafo är 1,41 ggr högre än den egentliga sekundärspänningen. Följaktligen är sekundärspänningen 6,8 / 1,41 = 4,8 volt. En original blå gammal trafo ger alltså 4,8 - 10,5 volt ungefär.

OM vi istället kopplar in en vit Miniclubtrafo från modern tid (67011) så börjar det hända saker. Första "körsteget" lämnar ca. 0,3 volt. Naturligtvis händer inget med loket. Nästa steg lämnar ca. 1,35 volt. Om man har rena hjul och skenor så rycker det till i loket och det rullar i bästa fall någon centimeter. Jämn gång blir det dock först vid ca. 2,5 volt, om allt är rent.

För skojs skull kopplar vi in ett labaggregat som har riktigt steglös reglering av spänningen. Då händer inget förrän vid ca. 2,3 volt, då loket rycker till. Jämn gång blir det först strax över 3 volt.
Dessutom förefaller det som om den stabiliserade likspänningen är sämre på att övervinna rullkontaktmotståndet än den ostabiliserade spänningen från en vit miniclubtrafo.

Nämnas bör kanske att ett normalstort ånglok drar ca. 0,3 A obelastat. Med vagnar i kroken uppför en backe blir det naturligtvis mer, kanske drygt det dubbla.

Vad drar vi då för slutsater av detta?

1. kasta den blåa trafon långt bort. Eller låt den driva växlar och märklins egna magnetartiklar?

2. köp hellre en vit märklintrafo. Den är inte så dum att köra med!

3. Stabiliserad och glättad likspänning är något sämre att köra Z med än en ostabiliserad originaltrafo.

4. Köp en Jörger-körkontroll och skåda ljuset!

Nyfiken på hur det går!

Oj!

Det va en minst sagt grundlig utredning. Att trafon inte är den bästa förstod jag men att den var så dålig trode jag inte.
Då skulle ni inte vilja veta hur den gick innan jag tagit isär den och rengjort den så det gick att vrida ordentligt...kanske borde anat oråd redan då!

Så lite grovt kan man säga att en gammal blå ger mer än dubbelt så mycket i startspänning än vad som behövs? Min gav 8, kanske skräckexemplet hehe..

Får nog skaffa en Jörger-kontroll om det ska bli nått schysst åka av. Du skrev inna att man kan mata den med stabiliserad 9-10 volt, vad menas med stabiliserad?
Går det att plocka ut det från trafon då, eller fräser man kontrollen om man drar på förmycket?

Tack för det grundliga svaret, det var skönt att det inte var jag som mätte fel.

Kolla här till att börja med:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Likriktare

En ostabiliserad likspänning ser ut ungefär som den nedersta av de tre kurvorna överst till höger. Så ser den ut då växelspänningen passerat en likriktare. Sådan ström duger gott att köra likströmsmotorer med, men den är inte tillräckligt "jämn" för att driva finare elektronik.

Ett batteri ("ren" likström) har en kurva som ser ut som ett rakt streck. Det är idealet. Du kan inte driva ett Jörger-aggregat med likström direkt från en Märklin miniclubtrafo. Du måste antingen köra med batteri (ett litet 9 voltsbatter räcker länge) eller skaffa en stabiliserad nätdel/batterieliminator. Antagligen har Kjell och c:o och Clas Ohlson någon som passar. Envisas du med att använda din Märklintrafo måste du koppla in en spänningsstabilisator som tål... tja 1 A. Typ LM2940.

Glöm inte att när Miniclub lanserades så var antagligen målgruppen en annan än den klassiska H0-rallaren. En Z-filur var nog minst lika intresserad av design och balla teknikprylar i allmänhet. Hans (eller hennes) Z-bana var nog mer en inredningsinstallation än en modelljärnväg. Trafon skulle bara driva tågen runt. Ingen krypkörning inte.

Efter sisådär trettio år har Z mognat till att vara ett fullgott alternativ till en större "äkta" modelljärnväg, och användarna vill kunna krypköra som vilken H0-svänghjulsnörd som helst. Det roliga är att med ett elektroniskt köraggregat går det! Försök annars hitta en vit trafo på E-bay eller tradera (eller ny, naturligtvis). Skillnaden mellan en sådan och en gammal är milsvid.

Köp en Jörger och prova med ett vanligt 9-voltsbatteri. Det räcker länge!


Svante! Leksak?

Japp! Prexist så menar jag.

Transformatorer för drift av sådana här saker måste vara så klent dimsionerade (förmåga att överföra ström) att de vid kortslutning på utgången automtiskt begränsar strömmen till en nivå som inte kan skada varken sig själv eller i tågsystemet ingående delar och därmed förorsaka exemplevis brand. Skulle man hårddra detta

Och den delen av den elektriska världen är för starkströmsgubbar som mig att betrakta som leksaker.

Däremot är boostrar till moderna digitalsystem något slags anomli... de har jättebra skydd för full kortis och bryter direkt. Men för uppkomna strömmar under deras märkström kan felaktigt dimsionerade kablage överbelastas och därmed förorsaka brand.

SA

De flesta "tågtransformatorer" jag har sett som kan lämna uppemot någon ampere, vilket inkluderar div Fleischmanntransformatorer samt Legos 740, har överströmsskydd i form av bimetallreläer som bryter strömmen ett tag om strömmen blir för hög. Så där är det i alla fall inte trafons inre resistans ("klenhet") som begränsar.

/Ricard

Tänkte jag skulle följa upp tråden, det va _mycket_ längre sen än jag trodde som jag startade tråden.

Har lyckats knåpa ihop en PWM krets efter kopplings schema som jag nu kan styra loket med.
Man kan i princip köra hur långsamt som helst som redan på pekats, så länge man har rena spår och en hyffsat pigg motor, gärna fler poler än 2.
Jörgers har säkert fler funktioner och den har troligen kostat mig mer (läs friskt kopplat..) än att köpa en av honom men jag har gjort den själv och den gör jobbet

Nu ska jag bara bygga ihop det hela till en liten dosa så det blir snyggt.

Några bilder kanske jag kan producera också.