Efter att fått mer och mer förtroende för denna sida jämfört med andra och även läst en annan allvarlig
tråd här så tror jag jag ska skriva en sådan också, var på väg för ett tag sen men drog mig ur.

I grund och botten är jag född med en lättare hjärnskada, inte större problem än att man har lite lätta ryckningar i vänster arm
och lite defekter på närminnet - man glömmer vilken sida man skulle gå in på, vilket man visste för några sekunder sen t.ex.
Är även i behov av utbildning i min egen takt - fick detta - kanske lite överdrivet men jag hade lärare som såg upp till mig
och som alltid ställd upp för mig i grundskolan så där har jag inte mycket att klaga på.
I övrigt, ett socialt handikapp, inte lika social av sig som andra som man umgåtts med utan man är mer en lyssnare.

I 8:e klass började man fundera på gymnasiet och nån nämnde gymnasiesärskolan, jag gjorde en 2 veckors praktik och testade.
Bra yrkeslärare, stökiga elever man inte skulle litat på ett dugg och en kärnämnesundervisning som var nått helt annat än vad jag var van vid.

I 8:e klass hade även mamma fått ett brev från kyrkan angående konfirmation, jag visste inte mer än att det var värt ett försök.
Så från att komma från sin ensamhet till att få in en fot i kyrkan - snarare 2, där det fanns en ledare och präster som man hade fullt förtroende för.

Året gick och man vart konfirmerad och vart tvångsansluten till Svenska Kyrkans Unga - nej jag fick ett gratis medlemskap, värre än så vart det inte.
Vi hade en egen liten konfagrupp vi som bodde lite ute på vishan, dom hade var en stor klump på sisådär 25 pers eller nått och vi var bara 5-10 st eller nått.
Så själävklart var vi lite speciella inför vår ledare då hon fick ägna lite mer tid åt att lära känna oss än den stora gruppen - per person då.

Sen 1 år senare vart det då dags för gymnasiestudierna, jag hamnade i en stökig klass som jag idag nästan vill jämföra med ett fängelse, stökiga killar, dom retas och mobbas och man vill bara gå undan, sen började man med kärmämne - de teoretiska ämnena och redan andra veckan började jag klaga, det var ju inte alls min nivå på det teoretiska, skriva dagbok och nyheter, i princip vad det går ut på.

Yrkesämnet då, där fick man lära sig lite grunder i körning med jordbrukstraktor, röjsåg, bygga parkbänkar, lite svets och mek.

Men jag kritiserade skolan för dessa uppgifter i kärnämne, det gick inte att byta ut, utan jag fick bara hemläxa som lösningen på problemen, ändå hade dom pratat med min högstadielärare om vilken nivå jag verkligen låg på men det var ju inte till nån nytta.

Sen började jag lägga fram mina framtidsplaner för den som ansvarar för att hitta praktikplatser som kunde leda till jobb sen.

Det jag fick höra var att:

1. Jag klarar inte av att starta eget.
2. Jag klarar inte av att bli kantor.
3. Jag skulle inte klara av Komvux eftersom jag inte klarade av uppgiftare jag fick på sär......

Sedan då dom knäckte mig 19 december 2004 och allt började gå utför, efter det tvingade dom på mig god man som skulle hjälpa mig med ekonomi och sådant för jag kom efter med detta.

Jag försökte flera gånger att hoppa av men det tillät dom inte.

I och med att allt vart strul för mig och jag vart en helt annan människa med plötsligt humör tappade jag kontakten med min ledare på kyrkan,
isolerade mig och vände den kyrkan ryggen i princip istället för att ta tag i saken och prata med henne om att det är saker som hon bör veta.

10 veckor senare träffades vi och jag fick stöd av henne i några månader - i september 2005 fick jag kicken, då fick min ledare nog av mig och mitt humör, hon vände mig ryggen, hennes ungdomar - i princip hela gruppen vände mig ryggen, dom ville ha mig som hjälpledare i särskolekonfan istället, men o hjälpa mig in i en annan grupp av vanlig karaktär fanns det ingen tanke på, eftersom jag hade ju gått särskola då ska jag hålla mig till särskolegruppen oavsett min bakgrund.

Nu till det mer allvarligare, jag hoppade av särkonfan även den, vände kyrkan ryggen, för ett tag senare började kritisera dom och fråga varför dom gör så här mot sina egna, istället för att sitta ner och prata och bara ta en paus så väntar dom som länge som möjligt och sen vänder dom på klacken helt och hållet.

All dess kritik dom fick, dom enligt dom gick över till trakasserier så istället för att lösa problemen så gick dom till polis, och detta vart ett åtal på, och jag fick böter och skadestånd för böter på totalt 13500 kr, det var kanslichefen och ungdomsledaren som valde att göra rättsak av det hela.

Nu 2 år senare dras det 361 kr från min aktivitetsersättning varje månad - man kan ju inte föreslå 150 kr i månaden, utan dom drar av det dom har rätt att dra av.
Det var sagt att dom skulle höra av sig från kyrkan och vi skulle göra upp en avbetplan men det var ju bara lögnare så dom höll inte vad dom lovat.

Okej om vi går tillbaka då och är lite ärliga. Min ledare ställde upp för mig och höll kontakt med mig via sms under hennes semesterperiod sommar likaväl som under loven som var på våren. För min del var det lite av att det var nån som brydde sig men för hennes del var det bara en börda.

Sen hade vi kontakt väldigt ofta, jag fick träffa henne och vi samtalade och hon stöttade mig så gott det gick, hon var en bra människa och ett bra stöd men det var en stor börda för henne då hon hade mycket annat viktigt att ta tag i.

Så då hon kände att det där smsandet måste få ett avslut, då förbjöd dom mig helt enkelt att skicka sms till henne, jag fick inte skicka ett enda sms till henne, men alla andra fick det förstås. Jag var ju i den sits jag var så jag tog inte detta så hårt så det hände 2-3 gånger att jag smsade henne och ställde nån enkel fråga o.s.v. men då fick hon nog och dom skrev ett förhållningsregler.

Förhållningsregler.
Per Tjärnström får inte skicka sms till MM.
Per Tjärnström får inte ringa till MM.
Per Tjärnström får inte åka hem till MM.
Per Tjärnström får inte vara med i Svenska Kyrkans Unga i Själevad.
Per Tjärnström får inte vara på församlingshemmet i Själevad under dagtid.

Följs inte dessa förhållningsregler kommer vi att ta kontakt med polis och anmäla dig.



Så först jobbar man gratis kvällar och helger o.s.v. och har även praktik via skolan i kyrkan.
Sen gör dom storhet av småsaker och hotar med polisanmälan.

Nån vecka senare hejade jag på min ledare och pratade med henne utanför Församlingshemmet,
då ringde dom vuxenhabiliteringen och ordnade så jag vart kallad dit och tillsagd att hålla mig borta från min ledare.
Hon fick även förbud av sin chef att hålla sig borta från mig eftersom chefen ansåg att hon for illa av mig.

Det i sin tur gjorde att hon inte kunde gå på badhuset med familjen som förr eftersom hon visste att jag gick dit i princip dagligen.
Så här efter dom och allt så kan jag inte prata med kyrkan själv, jag har konfronterat dom ute på stan men dom står bara och glor på mig,
dom är inte alls intresserad av en lösning utan det är bättre att folk känner
sig trakasserad och förföljd av mig och springer undan så fort dom kommer i närheten av mig.


Ja, nu är det er tur, jag finns här för att svara på era frågor.
Men vi är många som försökt att prata med dom och fråga om vi inte kan få en lösning så vi känner att vi kan
mötas ute på stan och prata som vanligt folk.
Däremot tycker dom det är helt okej att ungdomarna hänger ut mig i sina bloggar och sprider dåligt rykte om mig,
det har pratats mycket om mig, folk pratar om att jag förföljer min ledare och att jag är en stalker och kan få fängelse för det.
Jo min ledare gillade inte min kritik så hon satt besöksförbud på mig - en ledare man hade fullt förtroende förr för vi hade o göra med varann i hela 6 års tid.
Men en sån lång relation där man träffas 3 dagar i veckan är inte skäl nog att agera proffessionellt och lösa problemen.

Det enda jag önskade nu är att någon kunde övertala Själevads Församling att för allas bästa så bör vi få en lösning istället för att vara i konflikt.
En kyrka kan ju inte tillåta att folk far illa av det jag skulle kalla maktmissbrukare, dra in polis och rättväsende över sånna här småsaker.
Polisen har iallafall inte lyssnat på mig, utan allt har varit till kyrkans fördel och det var jag som fick ta smällen, dock har dom ett väldigt dåligt rykte idag.

Eftersom denna församling bettyt mycket för mig så var det inte bara att släppa, jag kan inte gå i kyrkan idag då vi har en konflikt, kommer man närheten av varann står folk bara och stirrar på mig och funderar vad jag gör där.....kyrkan kunde inte hantera problemet och lösa det utan gjorde saken värre genom en massa anmälningar.

Nu dom senaste 5 åren har jag gått hemma, gått på badet för det är där jag haft mina vänner, bastat alldeles för mycket så i våras sa kroppen i från så nu har man suttit hemma i över 10 veckor och försöks vila och slappna av, mår mycket bättre nu men man vart lite skrämd av det också.



Så jag väntar på positiv kritik och lite svar, så får jag se vad ni säger.

Ja du, det här går väl inte att svara på rakt av. Känner att det kräver en del funderande först.

Men man kan ju onekligen konstatera att bibelorden har de slängt ut samtidigt med dig, "Låten barnen komma till mig" gäller tydligen just bara Jesus och inte kyrkan som sådan. Den västerländska grundtanken om alla människors lika värde, den gäller ju såväl i sekulär humanism som de religiösa rörelser som bygger på kristendom, och den tycks de också sopat undan i sin hantering av dig.

Tyvärr känns det ju inte som just kyrkans organisation är särskilt angelägna i slutändan att faktiskt hjälpa dig, utan snarare att slippa dig. Tyvärr, oavsett alla vackra religiösa grundtankar som finns, så har jag inte särskilt mycket till övers i dag för ORGANISERAD religion. Ens tro eller icke-tro är en mycket personlig sak, och farligt och brännbart blir det när någon annan ska försöka tala om för dig vad du ska tycka.

Jesus ska väl själv ha använt ett gångbart ord för de som talar så vackert om sin tro men inte är beredda att låta någon människokärlek återspegla sig i handling: Skrymtare.

Så långt om förstahandsintryck när det gäller "din" kyrka.

Sedan finns det förstås en hel mängd frågor som dyker upp. Någonting måste ju ha hänt som gör att de tycker att du är "jobbig" och vill ta avstånd från dig. Jag tror det är lättare att kunna ge dig någon form av råd om du kan fundera över VARFÖR de beter sig så här, och om det finns något i skeendet du känner att du själv skulle kunnat hantera annorlunda.

Med det sagt hejar jag förstås på dig och hoppas att du hittar någon annan vettig väg ut i det verkliga livet!

Johan

PS. Jag blir uppriktigt glad och lite rörd när du tycker att du hittar forumkompisar här. Så många gånger har jag försökt hävda, apropå våra ibland skäligen utflippade diskussioner och skrönor att "livet är alldeles för allvarligt för att inte skrattas åt". Skratt är nyttigt för hälsan, och INTE uttryck för vanvördnad, det är oerhört viktigt att ha klart för sig.

I de skrönor jag försökt tota ihop i min egen tråd handlar det inte så sällan om att skämta om mänskliga svagheter och dumheter – dock inte åt de människor som har dessa svagheter, för svagheter av olika slag har vi alla.
Och senaste veckan har väl visat att här finns ett gänga glada gubbar som kan vara mycket allvarliga och medkännande när så behövs. Den förmågan hos så många här tycker jag gör Stinsen till fantastiskt bra forum, här kan man både få skratta och gråta hos varandra. Jag vill tro att de allra allra flesta vill hålla med om detta. DS

Skulle inte funka i andra forum där blir man uthängd av personer man inte alls känns till, men här vet man ju lite om det folk som finns här, visst kan diskussioner spåra ur men inte mer *elände* än så.

Visst, jag gjorde mycket fel också men att bli kränkt och diskriminerad och samtidigt en nekad en utbildning, följderna av detta vart att man mådde skit, men ingen kunde hantera situationen och se till att prata med mig utan folk sa hur dom ville ha det och då vart dom som det vart.

Det är bättre man samarbetar och se till att hålla det uppbyggda förtroendet men det ville inte dom.

Att bli uthängd för att du presenterar dina våndor förstår jag inte. Det finns väl ingen anledning? Sedan måste man kanske bena i detta bit för bit för att förstå varför saker och ting blivit som det blivit.

****
Detta var ingen lätt sak. Jag får säga som Johan, att man måste fundera ett tag på allt detta.
Även om det endast är din version vi har, så ger du inte intryck av att vara en som ljuger eller bråkar. Frustration över en orättvis behandling är en annan sak. Orsaken ska sökas hos andra än den frustrerade. Din önskan är att få hjälp med dina problem och att få en normal tillvaro. Inget konstigt med det.

Även om Kyrkan gör mycket bra, så tror jag att man ska hålla i minnet, att Kyrkan är en instution, som inte alltid har så mycket med kristen tro att göra. T.ex. behövs inte konfirmationen. Den borde slopas och ersättas av frivilligt dop vid 15 års ålder. "Barnen hör himmelriket till", sa Jesus, så spädbarnsdop är Kyrkans påhitt.

Bara detta, att du inte får vara med, är ingen kristen handling. Du har - såvitt jag förstår - inte begått sådana handlingar, att du kan uteslutas.

Att hänga ut någon i bloggar och liknande, kan vara brottsligt. Är det kränkande för dig, det som står där, så kanske du bör kontakta polisen.

Jag har sökt efter ärkebiskop Anders Wejryds e-postadress, men inte lyckats. Han är annars en mycket trevlig och sympatisk person, såvitt jag kan bedöma. Dessutom, är han järnvägsintresserad.
Möjligen kan du mejla till Kyrkans tidning: redaktionen@kyrkanstidning.se och be om Anders Wejryds adress eller e-postadress.
Om du markerar ditt inlägg, men ändrar inledningen, eftersom adressaten är en annan, så kanske det kan vara en utväg. Skriv till honom! Han bör ha en officiell adress/e-postadress för allmänheten.
Nej, jag tycker inte att detta är en för liten sak för ärkebiskopen. Det hela hela är summan av sina delar, och det är synnerligen viktigt, att sådant här inte förkommer, för att "det hela" ska fungera bra. "Vad du gör mot dessa, mina minsta, gör du också mot mig", sa Jesus, så ärkebikopen bör intressera sig för detta.

Jag hoppas verkligen att det hela löser sig till det bästa. Du är värd en bättre tillvaro.

HJP

Jag har inte varit mer stökig än att jag mått dåligt och detta gett mig diverse humörsvängningar och bakgrunden till detta är helt enkelt diskriminering.

Jag ska se om jag inte hittar nån adress som pekar mot Wejryd kanske man kan få ett trevligt mail, tror jag bifogar adress till denna sida så kan dom gå in och läsa även de kommentarer jag fått.

Har även avslutat min Facebook profil, är en som klagar på mig för allt jag gör och säger att
folk skrattar åt det jag skriver på Facebook så den sidan har jag gjort slut med.

****
Det var precis det jag menade.


****
Gör ett försök. Jag har växlat några ord med Anders Wejryd, och han är en vänlig man.

Tror att det känns bra för dig, bara att försöka. Det betyder att du tar tag i problemet.

HJP

Kan bara hålla med HJP. Hoppas det kan ge en öppning! Lätt OT, men är det inte vår ärkebiskop som kan känna igen en ånglokstyp bara på ljudupptagningar?

Med så utflippade intressen är det säkert en mycket trevlig man!

****
Vet inte, men han intresserar sig för både vertikal och horisontell kommunikation - Ett sympatiskt drag.


Här sitter han i restaurangvagnen på Årgångståget i TÅG 150, som jag körde. Bilden tog jag i Sandviken, när jag var inne för att få lite mat.
Anders var konduktör på tåget.

HJP

Har för mig jag har läst någonstans att en journalist testat honom, och att han hade alla rätt.

Att döma av HJP:s foto verkar han ju sympatisk, eller hur, Pe4r? Tycker absolut du ska försöka få kontakt, och gärna träffa honom också, om kontakten faller väl ut!

Ang Wejryds kommunikationer, lät lite som att han även var radioamatör - eller ska vi säga radioaktiv?

Skrivit långa mail till mina kontakter inom kommun, jag har ju sådana, hoppas att dom tar min situation på allvar och försöker några gånger till
att få till ett möte med kyrkan, känner sig kyrkans folk förföljd och trakasserad av mig kan dom ju inte gå till polisen och säga det, det är ju bättre lyssna på mnig och satsa på en fredad lösning men kyrkans folk är lite

Skrivit ett mail nu den sena natten till mina kontakter inom kommun att det enda jag vill nu -
det är att få en upprättelse med kyrkan och att man sedan
kan gå med i Socialdemokraterna och diskutera "särskolepolitik".

Då första steget i detta projekt är taget då kan man börja
slappna av och bli sig själv igen, man vågar t.o.m. visa sig i kyrkan.......

Man får be en bön så löser sig allt till slut.

Så vi får se vad jag får för mailsvar efter denna mörka sensommarnatt.

Kan väl berätta att det går lite framåt, mailat till "info@svenskak......", får inte alls ro i mitt liv, man känner sig helt låst, kanske dom där nere i Uppsala eller liknande kunde kliva in och ge mig hjälp att få en upprättelse med kyrkan, hur var det här med att kyrkan hjälper sina medmänniskor? Då ska man väl inte syssla med bestraffning?

Då detta helvete är över kan man bli sig själv igen och ta tag i alla sina projekt, kan t.o.m. prata med folk ute på stan utan att dom springer iväg.....

Hoppas på bra svar, kanske blir uppringd!

Tänkte bara göra ett litet inlägg, tänkte man fyller ju 26 den 17 oktober och hela livet är ju en stor oreda, kyrkan lyssnar inte på mig längre heller, så jag skrev ihop ett brev till dom, sparade som PDF och skickade detta via Filecentral - på så sätt vet jag om dom tar emot det och väljer att ladda ner det o.s.v.

Gav dom viss kritik för deras agerande med tanke på att det är ju en kyrka, beskrev hur dom skulle gjort istället och även sagt hur jag har det numer, får se, dom kanske hör av sig den 17 oktober och vill bli mina vänner kanske även jag kan börja gå i kyrkan igen utan att få en massa konstiga blickar.


Problem är till för att lösas, känner sig folk förföljd och trakasserade av en är det ju bättre att mötas och prata ut, sen är allt elände löst.