Tja det dök upp en glad högskolestudent, som sommarjobbade vid mitt föra uppdrag i somras, som var iförd en svart T-shirt med Koppartransloggan i vitt (borde förstås varit gult!) tryck på! Givetvis måste jag börja förhöra mig om Vad detta var för något, och denne unge man hade förstås inte en aning om att Koppartrans var ett oljebolag för något för sisådär 30-40 år sedan!

Jag fick intrycket av att loggan numera är förknippad med ett klädmärke, men jag är långt ifrån säker på att det förhåller sig så!

Men gamla nedlagda varumärken kan man ju "blåsa nytt liv i", det har ju bl a skett i bilbranschen där t ex VW återuppväckt Bugatti och M-B Maybach.

http://www.letmegooglethatforyou.com/?q=koppartrans

F.ö. såg jag Koppartransloggan på en cistern på Hisingen så sent som för 2 år sen. Jag undrar om inte nån ärkenostalgiker i cisternmålarbranschen kan ha förbarmat sig över cisternen ifråga. I så fall borde den finnas kvar.

Nån Göteborgare kanske kan kolla, den syntes på norra älvstranden när man åker över Älvsborgsbron mot Hisingssidan, på vänster/västra sidan.

H

****


Ett veckoslut på hotell Packhuset i Kalmar. Utsikten från rumsfönstret fotograferades. Långt bort anade jag något, som kunde vara något välbekant, som börjar på "K". Efter en kortare biltur, kunde bilden ovan exponeras. Detta inträffade 20 april 2004.

HJP

Ja om man bortser från att tungan blivit lite trött med tiden (= grå ...) så är det ju fantastiskt att det finns sådana ideella viljeströmningar kvar som absolut vill rädda ett firmamärke ( = logotyp) till eftervärlden långt efter det att företaget ifråga vandrat till de saligas ängder! ...

Se där, visst är det riktigt roligt med era inlägg! Det ena leder till det andra. Häftig logga där på HJP:s bild. Snyggt. Ska leta vidare i högarna så får vi se vad som dyker upp härnäst i tråden. Och till LYR, Ingen som undrar när du plåtar teven på spårvägsmuseet?
Mvh Janne C

Naturligtvis så hittade jag några foton till från Spårvägsmuseet. Jag gillar detta museum då de har ett litet speciellt stuk. Här kan man ta/känna på grejerna och gå in i spårvagnar och bussar. Inte illa. Och då man är lite tokig i dessa gamla kollektivfärdmedel så är det ju ett perfekt museum. Hörde dessutom på radion härom dagen att även leksaksmuseet ligger jämte i byggnaden numera. Och då vi "leker" med tåg också så är det väl ett bra besöksmål för er forumläsare i resten av landet va. Ja jag menar om ni råkar ha vägarna förbi Stockholm. Här ett litet smakprov även på bussar.






Den här sista bussen, vill jag minnas att jag läste på en skylt, att den hämtades från fyndplatsen med en helikopter någonstans i obyggden.
Fotona tog jag 30 augusti 1992. Forts följer...
Mvh Janne C

****
Jag tror inte att LYR plåtar på Spårvägsmuseet. Dessa filmer är utgivna på DVD, så han sitter nog vid sin egen TV och fixar

HJP

Jo, Janne och HJP – visst var jag där i går på plats, och börjar detta inägg med minnen!

Tillsammans med min pappa tog vi bussen upp till min farmor på Gärdet -1961.
Då åkte vi från Årsta med trådbussen, linje 90, till Skeppsbron där vi bytte till 73:an, det var rutin för oss, MEN just denna gång var det en sprillans ny buss och det vi genast upplevde var den häftiga interiören, med en helt ny inredning! Både pappa och jag imponerades av det djärva greppet med att varannan stol hade olika färg - ett spräckligt mönster i grått eller vinrött. Och detta mönsterminne tror jag, fastnade därför att jag just i jobbet bundit in böcker i ”halvfranska band” med denna skinnimitation av grå-spräcklig nyans.
Har ofta genom åren fått repriser av upplevelsen i huv´et , och undrat vilken buss det var.
Att det var frågan om en Büssing, tror jag mig ha uppfattat, och minns även den yttre färgsättningen, som kom något år senare i de nylevererade 135 Büssing som följde under vänstertrafik-åren - men återfann aldrig denna inredning.
Naturligtvis var det en udda demonstrationsbuss som skickades tillbaka efter en provperiod hos SS.
Har efterlyst uppgifter om just detta på Spårvägssällskapets hemsida för några år sedan, men inget svar, inte ens en kommentar – men nu vill jag sprida ut färgprovet.
I går var jag och besökte Spårvägsmuseum och hittade bilder i arkivet som jag troligen sett förut, men nu såg jag också bilder av interiören vilka helt stämmer med mitt synminne.
Hemma har jag en bok jag bundit in med just detta mönster, vilket har skannats in och nu lagts in som jämförelse i bilden. Bussens registreringsnummer, A 75443, ligger precis i serien mellan H23 och H24 (båda Capitoler). Något år senare kom de första leveranserna av Büssings H25:or.

För övrigt var det 3 år sedan jag var där och roligt att den enda bevarade ½-hyttaren , Leyland Tiger, åter är hopsatt och nyrenoverad efter att ha plockats upp i delar från gamla muséet under Odenplans T-banestation.
Som liten upplevde jag inte just denna Leyland, men minns Scania-Vabis ½-hyttare, när man skulle åka ner med 55:an till stan för att handla med mamma. Det som gjorde intryck på mig var dels spänningen att få åka buss över huvud taget, men just när man närmade sig bussen framifrån lyste den BLÅ lampan i fronten. Magiskt i mina ögon! Och just den känslan kom tillbaka igår. / LYR

****
Ha ha! Jasså minsann, du satt på spårv-museet

Intressant med dina minnen av Büssingsätena. H25 hade ju inte de gröna sätena, som SS/SL:s övriga bussar hade. Möjligen hade även H26, H27, och H31 likadana säten från början. Dina färgprover avviker dock från min minnesbild. Kan provvagnen ha haft ytterligare en variant?
Min minnesbild är ljusgrå, eller vinröd botten, med "stänk" av vitt, svart och grått, resp vinrött. Korkat nog, så plåtade jag alldeles för lite på den tid, jag körde dessa bussar, 1970-1975



Kanske dags att färdigställa denna H25:a, som legat still några år

Det rör sig om en WIKING, Büssing Senator, som ska gå i vänstertrafik.

HJP

Den var läcker, hoppas den blir klar snart så vi kan få se modellen på denna tråd va? Men skynda innan tråden tar slut vet jag!
Hälsar Jan C

Den här tråden kommer inte att ta slut, den kommer att slingra sig fram som ormet, i evighet

Bra! Jag hoppas du har rätt.

Jag gör nu som kilowatt och Jan frelin hoppas. Vi har ju sett olika sorters "Mustanger" tidigare i denna tråd från olika städer. Men jag tror inte vi har sett denna typ av Mustanger tidigare i tråden. Så nu gör jag ett svindlande hopp ända till Göteborg. Vi gör en paus från Spårvägsmuseet ett litet tag för att senare återkomma dit. Det gör väl igenting hoppas jag? Tråden blir ju lite längre då. Jo jag satt här och skannade ikväll och upptäckte då dessa foton. Hade egentligen jobbat på Kanalbåten M/S Diana Stockholm-Göteborg. Därav att jag skannade dessa negativ till ett annat forum som handlar om skärgårdsbåtar. Då dessa Göteborgsmustanger dök upp. Vi är alltså i september 1979 nu.






Linda heter hon som läser på något, i mitten på fotot.


Här är Linda igen. Till höger i bild. Friberg är efternamnet. Träffade henne på kanalbåten ner till Götet. Hon berättade för mej att hennes familj överlevde ett ras för många år sedan nu. Tror att orten hette Tuve, det hade varit en jättelik förskjutning i marken. Halva hennes hus strök med. Den här tjejen har betytt oehört mycket för mej i livet. Vi kände varann i säkert 15 år efter resan. Tyvärr så skildes våra vägar. Är det någon i Götet som har något att berätta om denna händelse eller har lite kommentarer om spårvägen så berätta gärna lite. Så ska jag så småningom återvända till Stockholms Söder igen. Så kanske tråden inte blev så himla Stockholmsfixerat ändå! Fotograferade gjorde jag alltså september 1979.
Hälar Janne C

Om Linda vet jag ingenting, om spårvagnslinjen har jag inget intressant att berätta, och jag bor inte i Göteborg. (Iofs född i Göteborg och har en dotter som heter Linda...).

Tuveraset känner jag till däremot, hade en kompis som gjorde lumpen i Göteborg vid tillfället (hösten 1977) och fick hjälpa till med uppröjningsarbetet. Tillfredsställelsen över att få göra nåt meningsfullt grumlades av (ogrundade) anklagelser mot de värnpliktiga för plundring.

Nio personer omkom och ett helt bostadsområde förstördes. http://sv.wikipedia.org/wiki/Tuveraset

H

Tack för länken hakang, hu vad hemskt att något sånt kunde hända. Och synd att det du nämner grumlade insatsen. Men hur som helst så hade Lindas familj en oehörd tur som klarade sej. Mamma, pappa och en syster.
Mvh Janne C

Bilden tagen vid Drottningtorget. En bit till höger om din bildskärm ligger Centralstation. Inte? Då får du bygga en modell av densamma och ställa där, så att det blir rätt!

Denna spårvagnstyp är fortfarande i drift i Göteborg och var den första för enmansdrift (ingen konduktör). Tror den introducerades 1958. Var med i sjöscouterna på den tiden, patrullkamrat Jan och jag hade varit på Brännö över helgen där kåren hade stuga och bohusjullar med sprisegel. Vi väntade i åtminstone någon timme vid Saltholmens spårvagnshållplats för att få åka hem med en av de nya spårvagnarna. Linje 9 var nämligen först med dessa, men endast några få hade satts i trafik, de flesta var fortfarande gamla mustanger. Kan inte minnas att vi någonsin kallat dessa vagnar mustanger här i Göteborg. Göteborgs mustanger såg ut så här:


De som vid åsynen av ovanstående bild får en känsla av deja vu har alldeles rätt: den har redan förekommit i denna tråd. Och trots att det rör sig om Göteborgsmustanger är bilden tagen i Stockholm. Hur det hänger ihop förklaras på sidan 3 av fotograf Claesson själv.

Angående raset i Tuve 1977: lera är förrädisk grund för byggnation. 1950 var det ras i Surte, 1957 i Göta, två mindre orter invid Göta Älv några mil norr om Göteborg. Raset i Småröd 2006 minns nog de flesta i detta forum - orten hade ju viss mj-anknytning.

Ja du Clas du har nog rätt angående "Göteborgsmustangerna" minns lite fel ibland. Men visst är dessa vagnar också läckra på sitt sätt. Och att de finns kvar fortfarande är väl ganska fantastiskt. Får vi se lite mer bilder från Göteborgs spårvägar innan vi återvänder till stockholm kanske...
Hälsar Janne C igen.

Vid närmare eftertanke inser jag att de vagnar som fortfarande är i trafik är av något senare typ än de som kom 1958. De hette M25 och tillverkades fram till 1962 och togs ur trafik på 80-talet. Dagens äldsta vagnar är M28, som tillverkades 1965-1967, och M29, tillverkning 1969-1972. Alla tre typerna kallas ibland pedalvagnar och är mycket lika varandra. Jag är absolut ingen spårvagnsexpert, och kan inte avgöra vilken/vilka av de tre pedalvagnstyperna dina bilder från 1979 visar.

Tack för dina fakta clas. Man lär sej något nytt hela tiden. Ska bort ett tag nu. Hoppas det finns fler trevliga insag från Göteborg innan vi hoppar tillbaka till Stockholm igen. Åkte tåget hem då 1979. Men stannade kvar i staden ett tag innan dess. Trevlig tid får jag lov att säga.
Mvh Janne C

Dubbelt.