På http://www.musikmuseet.se/kalendarium/musikmuseetevent.php?l=sv&eid=606 läser jag följande:

"Dragspelstävlingar anordnades överallt i landet, både lokala evenemang såväl som Svenska mästerskap. Ragge Sundquist utlovade 1913 i några dragspelstävlingar femhundra kronor till den som överträffade honom. Vem som var domare förtäljer inte historien (!) men 500 kronor var en fantasisumma och säger något om den status en dragspelskung på den tiden hade."

Ragge Sundquist var tydligen den förhärskande dragspelskungen i nådens år 1913, men på en god andraplats fanns bröderna Berg från Sandviken vid Måns Ols strax utanför Sala - de placerade sig ju på en hedrande andraplats i dragspels-SM detta år! Den äldre av dem, Gustaf (1891-1947) var ju min morfar, hans bror Erik var väl ett par år yngre (men dog även han i alldeles för unga år ungefär samtidigt som morfar). Nå, i morfars kvarlåtenskap finns denna fina medalj som minner om denna ärorika utmärkelse:





Det var väl tur för Calle Jularbo att morfar valde att bli skorstensfejarmästare i stället för yrkesmusiker, så att Calle fick chansen att kliva fram som Sveriges dragspelskung!!!

PS! Det här var det väl inte riktigt roligt för mig som saxofonblåsande jazz- och bluesmusiker att skriva ... DS!

Anspråkslösheten går tydligen i arv!

Du har givetvis min stora medkänsla i denna svåra stund.

Om man startar tittandet på följande inslag vid ungefär 1:59 hittar man förklaringen till att dragspelsmusik "med vad därtill hörer" hör till det mest kulturellt högtstående som någonsin frambringats!


http://www.youtube.com/watch?v=SOw14uwHTfg

Kunde bara inte motstå att återintroducera the Ukulele Orchestra. Att en person kan spela på fler instrument på en gång har vi ju sett tidigare (Gunhild Carling med sina tre trumpeter t.ex.) Ovanligare är väl att fem personer spelar på samma instrument...

http://www.youtube.com/watch?v=H18aK9HhNSM&feature=related

Här har vi en man som kommit till insikt (jag syftar då inte på Ludgo-Pelle utan på Johan). Den tungstepp som Ludgo-Pelle introducerade har alltför länge negligerats men kommer nu genom Johans försorg att få upprättelse och spelas även i de finare salongerna.
Tack, Johan!

Boken om Jularbo-Calle är nu utläst. En viss tomhet infinner sig.

Till yttermera visso så avslutas boken med ett kapitel om den strid som uppstod om vilka kompositioner som egentligen var Calles egna. Calle medgav att en del hade han bara arrangerat och en del hade han upptecknat (i minnet, eftersom han inte kunde läsa eller skriva noter).

Hur som helst har STIM slagit fast att flera av de mest kända melodierna är inte Calles komposition.
Inte ens "Avestaforsens brus" är Calles egen.
Det är en tung dag i Rump-Dalarna idag.

De kanske inte ens var skrivna för dragspel?

Hoppeligen finns väl tröst i något gott med en aning röksmak?

En sådan läkarordination måste givetvis hörsammas. Tack för det.

Även dom tyngsta av dom tyngsta använder dragspel som hörs och ses i slutet av denna låt

http://www.youtube.com/watch?v=-wBH6HXidO4

Så jäkla bra grupp

Ja, det var en tung låt. Man kan ju undra vad Jularbo skulle ha tyckt om den?

Nu börjar vi snacka vetikalpiano

En väl genomfestad Valborg (puhh...) och en resa till Ryssland, har för en period hållit mig borta från forumet.

När jag nu återvänder väljer jag givetvis att göra det i den noblaste av forumetsa alla trådar och passar då på att ge trådens ämne lite internationell touch.

På vårpromenad i Jaroslavl gläds man åt att lyssna till de vackra tonerna från en gatumusikant.




TV-tittande verkar oerhört populärt i Ryssland. Till och med under uppträdande av duktiga live-musiker står TV:n på i bakgrunden. ( Med ljudet nerskruvat, tack och lov.) Effekten blir ibland rätt komisk.




Ibland kan dock musikupplevelsen förstärkas genom att TV:n råkar visa en passande bild till en vacker sång, som här:




Kvällen efter uppträdde en elektrifierad duo som lät både bedrövligt och öronbedövande och även då lyckades TV:n visa en passande bild.

Ah, där fick vi en förklaring till den senaste tidens tystnad från rumpan av Dalom!

Pah! Saliga äro de okunniga, ty de veta icke vad de tala om!!!

Han verkar en smula indignerad?
Av en saklig reserapport?

Saklig

Saklig

Själva resonemanget låter litet som 1980-talets synth/hårdrockskrig fast i "äldre" format.

The Ukulele Orchestra of Great Britain skapades faktiskt som en satir över just det kriget och alla de snusförnuftiga förståsigpåare som tog sig själva och sina åsikter på så blodigt allvar. Jag tycker de har lyckats rätt bra med att roa med sin musik, som är späckfylld med humor men också förödande talang!

http://www.youtube.com/watch?v=pLgJ7pk0X-s

Tja. Dragspel kan låta fantastiskrt om man lyssnar på Tex-Mex t.ex Flaco Jimenez när han lirar La Paloma (Skivmärke Arhoolie) eller också num. avlidne Clifton Chenier och hans Boggalose Boggie på dragspel. Svenske Erik Frank var inte heller så dålig med Tiger Rag. Kan t.o.m avnjuta gammeldans med dragspel men ibland blir det olidligt...
Tror f.ö. att Mölle-Mats reaktion ovan, torde inte vara så svårt att haja, när man ser hans vinjettbild med en saxofon i munnen och en bild med en saxofon på TV:n, därav reaktionen skulle jag tro. Eftersom jag aldrig hört Mölle-Mats lira så frågar jag; finns det något klipp med dig när du blåser sax eller är den där för syns skull? Asså se lite ball ut och se om tanterna dånar...

Haru missat klippen med Mölle-Mats CeGe? Ett råproffs!

Jan