Sitter här som vanligt en fredagskväll med mina pilsner och tänkte snart köra igång "Norgetåget".(Frun i huset sitter och glor på Viasat Golf)Filosoferar lite över den gångna sommaren som till en början bara varit skit!Den har präglats till mycket stor del av min lillebrors bortgång och begravning 27/7.Han blev 49 år.Men.....-Han har tydligen skaffat en ersättare,för i månadsskiftet mars/april blir jag morfar om allt går bra.Det ni!

Finns givetvis inga ord som täcker detta på ett ens tillnärmelsevis bra sätt.

Jag har hela livet saknat den bror jag aldrig fick, som dog när han föddes, och skulle blivit min storebror. En väldigt teoretisk fundering dock för min del; Du har i alla fall haft en bror som du fick ha under 49 år, vilket givetvis är rent åt h-e att behöva mista när han var så ung.

Samtidigt är ju detta det konstiga med livet, som du själv beskrivit: Livets gång, och snart morfar och allt...

Kan bara önska lycka till, och hoppas nu allt går bra med det nya lilla krypet! För mig är det ingen självklarhet att ha fått lov att vara med i dessa svängar, men jag har ju beskrivit att jag vilken dag som helst ska få bli "bonus-morfar", och de blivande föräldrarna tycks ta min roll på blodigt allvar, så jag kan bara känna mig jättehedrad.

Underrätta mig om hur allting går, håller alla två tummar jag har!!!!

Mycket tråkigt att höra om din brors alltför tidiga bortgång, men samtidigt glädjande att höra att du snart får njuta av "livets efterrätt", d v s barnbarn. Mitt deltagande i såväl sorg som glädje!

Instämmer med de övriga. Min bästa vän dog veckan innan jul förra året. 31 år gammal kolliderade han med en annan bil. Saknaden är svår att sätta ord på.

Magnus

I går kväll blev jag återigen påmind om hur skört livet är. Jag var och hämtade min familj efter deras vecka i Spanien. På vägen hem så ser vi en bil vid sidan om vägen med två bilar som stannat brevid. I bilen satt en man och en kvinna. Mannen var redan död av sina skador och kvinnan svårt chockad men annars till synes oskadd. Tragiskt och en verklig påminelse om varför jag alltid kör så försiktigt.

Det sjuka är att vissa människor inte bryr sig. En kvinna körde in i resterna av bilen, kofångare, baggagelucka, i hög fart som låg i andra körfältet och bara körde vidare efter att ha tittat ut på. Sorgligt med sådan brist på empati.

Usch ja så hemskt! Jag hoppas nu att polisen gör allvar av att kolla folks trafikbeteende mer än bara själva hastigheten. Just det här att ligga och trycka bakifrån 3 m bakom framförvarande bil i 110 km / tim eller mer är verkligen att spela roulette inte bara med sitt eget utan även andras liv. Ett vardagsbeteende på den väg som enligt min mening är den värsta i Sverige: E6 mellan Helsingborg och Malmö.

Ja avstånden är oerhört viktiga. Liksom de ofta idiotiska omkörningarna. Jag förstår ärligt talat inte vad folk tänker med?! Blir lika förvånad varje gång när någon bestämmer sig att riskera sitt och andras liv på ett helt meningslöst sätt!

Magnus

Under de år jag bilpendlade mellan Helsingborg och Malmö förekom en kort period när E6:an var hastighetsbegränsad till 90 km / tim.

Resultat:

Med hastighetsbegränsning 110 km / tim:

20 min körning genom Helsingborg + 20 minuter på motorvägen + 20 minuter i Malmö = 60 minuter dörr till dörr

Med hastighetsbegränsning 90 km / tim:

20 min körning genom Helsingborg + 25 minuter på motorvägen + 20 minuter i Malmö = 65 minuter dörr till dörr

(Detta var alltså inte TEORETISKA körtider utan de som uppnåddes i praktiken).

Således gör 15 km / tim att man kommer fram på 60 minuter snarare än 65. Gör en rätt betänksam när folk kommer blåsande i 180, ALLTID tvärnitande bakom någon i vänsterfilen som håller på att köra om en långtradare, och otåligt tryckande på bromsen ett antal gånger innan man äntligen får blåsa vidare. Och jag som alltid tyckt det vara en sport att köra på motorvägen på ett sådant sätt att jag aldrig behöver trycka på bromspedalen...

Har man dessutom i sitt yrke sett en man som vurpat ner i en å-ravin utanför Helsingborg och brutit nacken för att han skulle väja för en KANIN i hög fart, blir man rätt medveten om vilka krafter som släpps lösa och skört det mänskliga skalet är i sådana sammanhang.

Hans fru överlevde olyckan. De var på väg att hälsa på sina barn...

Kan bara hålla med Johan om ovanstående.

Åkte i Fredags med en taxi från jobbet i Sthlm till centralen i efermiddagsrusningen. En av de sämre turerna faktiskt. Trots att jag sade till chauffören att jag INTE hade bråttom - vet att det är tjockt och tar till tid därefter - så var han taggad och aggressiv i sin körning

Han låg ofta mindre än en meter bakom framförvarande och hade minsta möjliga marginal vid filbyten. Jag kan inte garantera att han inte lämnade plåtknyckel bakom sig

Så höll det på från Kista till centralen. Det var bara ren tur att han inte träffade på en lastbil som höll på sin rätt. Inget hände gudskelov, men det var nära vid minst fem tillfällen

Kommer naturligtvis att tillskriva taxiföretaget om detta. För inte bara var han en verklig buffel i trafiken, han äventyrade både sitt, mitt och omkringvarande trafikanters väl och ve.

Visst kan man ha en dålig dag och kanske kommit ihop sig med någon, men kör man i yrket får man ALDRIG ta dåligt humör med sig på jobbet!

Det är mycket bra att man numera kan dela ut böter för att ligga för nära eller köra aggressivt. Det vittnar om dåligt omdöme. Köra fort och hårt har sin plats - på tävlingsbanan med tävlingsbilar - INTE bland oss andra i den vanliga trafiken!

Ursäkta "utbrottet" men jag blev både rädd och inte så lite förb-d. Våra liv är för viktiga för att sättas på spel på sådant här sätt.

mvh

/Peter

Det är inte bara så att polisen tänker dela ut böter om man ligger för nära på det vis vi beskrivit. Lappen åker direkt.

Hear, hear!

/Peter

Dom har möjlighet att ta lappen men måste inte.
I så fall skulle det bli väldigt rent på vägarna. En annan förseelse som kan innebära promenad ett taq är att inte låta blinkersen blinka tre gånger innan man börjar byta körfält. Den förseelsen är snarare regel än undantag.

Jag hoppas i alla fall att de kommer att börja ta lappar för just den förseelsen jag beskrev. Så har de själva beskrivit det.

Tur och otur har jag lärt mig att det jämnar ut sig,för tre och etthalvt år sedan fann min fru mig liggande i sängen med svåra magsmärrtor hon ringde akut efter ambulansen och med ilfart gick det vägen till USÖ i Örebro och där konstaterade man snabbt att aortan (kroppspulsådern) höll på att brista så det blev akutoperation som tur var,inte nog med det natten efter operationen åkte jag på min andra hjärtinfarkt men det var bara två våningar ner så hamnade jag på hjärt-IVA så det löste sig.Men ca två månader efter detta så råkade min fru ut för en olycka och bröt nacken och fick en hjärnskada så hon har nu fått diagnosen dement,så våra planer har helt fått ändras efter det att vi gick i pension vid 62 år,men vi /jag försöker ändå att hitta på något varje dag som kan förgylla upp tillvaron både för mig själv och framför allt henne,så ett råd till er att ta vara på varje dag och gläds med den, du vet inte vad som händer nästa dag.
nidom

En sorglig beskrivning, men ack så sann och klok förmaning. Går givetvis inte att hitta några förnuftiga ord alls för att kommentera det du skrivit – livet är knappast i djupare mening förnuftigt, man har få val förutom att åka med i dess slänggunga och göra så gott man kan med den tillvaro man har.

Möjligen kan man ta sig ett rejält glas med skotskt häxvatten och sätta sig ned och lyssna på Tjajkovskis 6:e symfoni, som ska beskriva just människans kamp emot, och slutligen resignation inför, sitt öde. Vacker och himlastormande musik, men sorglig (ta förresten ett par rejäla glas...).

Lyssnade på den för en stund sedan med Moskva filamoniker,och gjorde som du sa Johan två st. stadiga Talister.
nidom
Ps .
ser att det här är mitt tusende inlägg på stinsen,kanske blir en Talister till.

Det är sorgligt det där att folk rycks bort för tidigt, att dom som är äldre än en själv oroar man sig inte för men man är själv mest orolig för de yngre i sin familj, jag har numer en lillebror och 2, nej 3 syskonbarn, det är dom man oroar sig mest för som sagt och hoppas att alla ska ha det bra.

Jag har å andra sidan hamnat i en märkvärdig sits.

Mina halvsystrars mamma förolyckades i en bilolycka -82 eller liknande, själv föddes jag 84a....

Så p.g.a. en dödsloycka - i tjänsten dessutom, dom drev en bensinmack på landsbygden och hon körde inom posten, hon förolyckades i arbetet och sen föds jag några år senare, tyvärr står jag inte nära min familj som dock skildes 5 år efter min födsel men får jag ordning på relationerna till kyrkan och sådant kanske man orkar ta tag i sitt liv och knyta släktbanden ännu hårdare.

****
En sådan chaffis säger man till direkt. Man vill ju komma fram likadan som när man steg in i bilen. Inget hindrar att man kontaktar taxibolaget efteråt, för att han/hon ska veta att sådan körning inte går för sig.

En dålig dag, ska endast resultera i lite "oflyt". Sådant märker man, som regel, endast själv.

HJP

Kändes som den adekvata tråden för detta:

Klockan 22:40 tittade en pigg liten Walter ut i livet med en trygg och lycklig pappa, en omtumlad mamma som dock såg ut som om hon skulle kunna upprepa bravaden om ett dygn.

Samt förstås en omtumlad mormor och en dito bonusmorfar.

Grattis till er alla