Fint bildreportage, Mats!

Apropå Avestaforsens brus (Obs! Det här har inget med goda föresatser att göra.) fanns det en gång i tiden, på nedersta raden i någon revyannons, kanske någon Hund, små lustiga travestier på kända musikstycken: "Ikväll framförs Bruvestaforsens as." (En as var ju en högt rankad gudom i det forna Swithiod, så detta är ingen häckling av din nyvunna rang, Sture.) Eller Trollhoppet i brallhögen. Etc.

Ständigt detta Dalom. Någon som minns mer exakt var mitt minnesfragment kan stamma ifrån?

Hälsningar / Svenne

"Den skavaktiga tjutan" hörde också till Knäppupprepertoaren.

Och Bruvestaforsens As framfördes vad jag förstår av Callarbo-Julle.

Tack, Svenne! Det kommer mera ...

Bruvestaforsens as, ja. Det är ju ett uttryck som jag slängt mig med en del utan att ha en aning om varifrån det kom egentligen, men eftersom en as ju var en gudomlighet så måste det väl åter syfta på den allsmäktige Juhlevarbo ...

Povel var verkligen "en as" som jag hyllar högt, och han har ju omnämnt även en annan här på Forum välbekant ort i en av sina låtar ... Sedär - ännu en koppling mellan sydöstra Dalarna och nordvästra Skåne!

Det var nog trådägaren själv som spårade in på detta (Svenne alltså). Så vi har väl carte blanche åtminstone några få inlägg till, tills nästa promenad med vackra bilder ska redovisas! Det är snubblande nära det jag brukar kalla för "dragspelsmetastas"...

Ja alltså, hamnar man med sina goda föresats-promenader i rumpan av Dalarna så lurar ju Julle Callarbos ande i varenda buske, och då ligger det väldigt nära till hands att även halka in på *ordet*. Ska dock försöka hålla mig i skinnet vid min fortsatta redovisning framöver, men det kommer inte att bli lätt ...

Som exempel denna nedlagda och förfallna gamla utedansbana i Garpenberg, här skulle man ju kunna tänka sig att Calle gott kunde köra in och parkera Cadillacen precis bredvid scenen (vilket ju var ett oavvisligt krav i kontraktet) utan att man behövde fälla en massa träd för att möjliggöra framkörningen! Och vilket instrument han trakterade vet vi ju ...

Det var nya vändningar för mig.

Hälsningar / Svenne

Johan har så rätt.

Och den här tråden är per definition redan kvaddad genom sin rubricering, eftersom enligt ordstävet: "Vägen till helvetet är stensatt med goda föresatser!"

Men det är givet att illustrerade promenader leder upp på den ideala smala vägen igen. Oavsett var på kartan. Rent illusoriskt förstås. Mats har ju också insett detta.

Hälsningar / Svenne

Sedär, här har vi en broder till med rötter i rumpan av Dalom!

Det blev några bilder till från Garpenberg, som ju är fantastiskt vackert. Det blir nog en liten specialutvikning kring dem med vad det lider, i kväll hade jag dock planerat att fortsätta redovisningen av min promenad inne i Avesta men TinyPic, som jag använder för bilduppladdningen, hade andra planer i afton ...

Dags att fortsätta redovisningen av bilder från promenaderna runt i Avesta, den här gången är Gamla byn och Holmen i fokus. Vi börjar med den gamla arrestlokalen byggd i slaggsten som ligger vid infarten till Gamla byn. Här var det nog inte så kul att sova ruset av sig efter en blöt runda på stan ...



Snett över gatan ligger Jularbomuséet (nu var vi snubblande nära *ordet* igen ... ), tur nog var det stängt vid mitt besök!



Så över till själva Gamla byn, som tidigare var bostäder för de anställda vid Avesta Jernverk. Idag är alltsammans K-märkt tror jag (har rent av för mig att Gamla byn finns med på FN´s världsarvslista), och ägs av ett kommunalt bostadsbolag. Detta bidrar till att denna vackra ansamling av gamla hus är tämligen välskötta och fint bevarade. Några smakprov:











Falu rödfärg är ju som synes den helt dominerande kulören på husen i Gamla byn, men ett lite flottare hus utee vid Kyrkogatan är målat i en avvikande kulör:



Dock gäller det bara den del av fasaden som syne ute från stora gatan, de delar som vätter inåt Gamla byn är faluröda de med. Det här lär bero på att gul färg var mycket dyrare förr i världen, och den "slösade" man bara på sådana ytor som "syntes".



Och på andra sidan Kyrkogatan finner vi Avesta kyrka.



Där Gamla byn tar slut i andra änden tar Holmen vid, som är en rekreationsyta som ligger väldigt vackrert några hundra meter uppströms från Avestaforsen. Och här finner vi förstås den för Dalarna så typiska majstången ...



Från Holmen kan man även blicka bort mot Avestas stolta marina i Älvbro, där det ligger förvånansvärt många och stora båtar med tanke på att det inte är så många kilometer de kan få sträcka ut innan forsarna uppströms förhindrar fortsatt färd. Man har ju lite svårt att tycka synd om "Vätterns fånge" vid en jämförelse, den har ju åtskilliga kvadratmil vatten att plaska runt i ...



Och överallt sammans vakar stadens sista "riktiga" brukspatron, generalkonsuln Axel Ax:son Johnson - gemenligen kallad "lill-Acke" i stan på min tid:



Du vet att du är i Dalarna, när betongsuggorna är utformade som dalahästar!

Fint och folkhemskt bildreportage, Mats! Verkligen värmande. Men med tonvikten på falurött och grönt blir man ju lite misstänksam i dessa dagar. Jag återkommer snart med lite blått från Strömmen.

Hälsningar / Svenne

Tillbaka på den smala steniga vägen, Mårten Trotzigs gränd.



Nej hellre den breda, och gärna med lite spår, Skeppsbron.



Och här är hon nu igen, Saltsjön, på sin rätta plats nedanför Gustav den tredjes staty. Efter pietetsfull renovering och upprustning, bl.a. genom Janne C:s försorg, som ni sett högre upp i tråden.



Och sällskapet är det gamla vanliga, Blidan.



Promenaden går vidare i riktning mot Wentzels för inköp av profiler till gångbron i Ljusnäs. Två tempel passeras. I det ena flaggar man för Joe Labero och R.E.A. I det andra är det väl den vanliga treenigheten som gäller.



I korsningen Regeringsgatan - Hamngatan har det blivit ett något mer komplicerat trafikflöde sedan spårvagnarna återkom. Man kunde ju åtminstone målat ekipagen i spårvagnsblått, det här tycker jag var både anonymt och dystert, men gubbilskan får jag väl låta rinna av i "rondellbadet" på Sergels torg.



Hälsningar / Svenne

Glömde den här. Sökte kunglig rekommendation om en säker bank, sedan HQ blivit väl skakig. Och den här vinken är ju inte att missta sig på.



Hälsningar / Svenne

Som vanligt väldigt trevliga bilder i den här tråden som snart är hundra sidor lång. Svenne, du nämnde Saltsjön, hon har nu faktiskt gjort ett par turer, de första på drygt fyra år. Bland annat så gjorde hon en tur till Västerås i lördags. En tur som jag åkte med på och ska visa lite bilder från den resan.


Här ska vi under Danvikstullsbron. Det ser knappt ut men ingen fara.


Det gamla Liljeholmsbadet har vi här.


Och vill man fika på något trevligt ställe i Stockholms omgivningar, efter en god föresats förstås , så är Lyran i Bredäng ett trevligt alternativ.


Plötsligt hoppar vi till Strängnäs. Och en skylt med lite ångbåtstrafiksinformation.


Men bort från båttemat nu lite grann, vi hade ju kommit till Strängnäs, där hade vi paus på 20 minuter ca. På bilden syns en massa fina byggnader/hus.


En brevlåda ombord Saltsjön.


Båtbild. Resan till Västerås började 09:30 från Gustav III:s staty och vi var framme i "Gurkstaden" kl. 17:00.


Väl där så gick man till stationen...


...och tog InterCity-tåget hem. Ett Rc3-lok om jag inte har fel.

/Mats Ö.

Underbar tråd med många fina bilder. Då andra trådar "slagit knut på sig själv" har denna samtidsskildring i sin lågmäldhet alltid varit uppskattad. Mina relativt unga år till trots blir jag extra nostalgisk, eftersom jag bott både i Sthlm och - som skymtade förbi ovanför - drygt fem år i Strängnäs.
Det jag vill kommentera är däremot den lilla mojäng, som skymtar i högra bildkanten på bilden av Saltsjön vid kaj i V-ås. Det är en plexiglasskärm monterad på något som ser ut som en vändskiva, och det är det också, på sätt och vis. Det är ett vindskydd som är monterat på en vridbar skiva, så att de boende i de nybyggda husen bakom (som inte syns på bild) kan sitta och njuta av Mälarutsikten utan att kollapsa av snålblåsten nere vid sjön En liten extra omtanke om de boende av en nytänkande yrkesbroder! Jag har däremot tyvärr hört ryktesvägen att den inte är så värst enkel att vrida som arkitekten ursprungligen tänkt sig... Meningen var att man enkelt skulle kunna vrida skärmen så att man alltid satt i lä, om man ville slå sig ned på bryggan och blicka ut över Mälaren.

(Finns det inte en fin gammal kran precis i anslutning till kajen i V-ås? Ska försöka se om jag inte har någon gammal bild på den.)

Nååååå, om nu inte den rödgröna röran i Gamla byn föll bror på läppen, så kanske denna byggnad har en mer tilltalande färgsättning?





Aalto-huset (ritat av den finländske arkitekten Alvar Aalto, som även är pappa till Vestmaland-Dala nationshus i Uppsala) - eller Sundh-Center som det kallades på min tid som Avesta-bo - är ju onekligen rätt speciellt. Där det idag ligger en kinesisk restaurang i "höggavelns" nederdel fanns pizzerian och discoteket Cleopatra, som jag frekventerade flitigt i min ungdom som ju inföll under den värsta disco-eran under andra halvan av 70-talet.

Men när vi nu ändå är i de lite modernare delarna av Avesta så fortsätter vi promenaden (i ärlighetens namn må jag erkänna att jag fuskade och förflyttade mig med bil i rätt stor utsträckning pga tidsnöden - det var mycket som skulle hinnas med på ett par futtiga dagar ...).


Här har vi den s k Klippan-parkeringen strax nedanför Aalto-huset, där jag och mina polare brukade "häcka" i våra gamla bilar och kolla in läget på stan. Namnet fick parkeringen pga att den låg mittemot gamla anrika kaféet Klippan, som idag har blivit thailändsk restaurang. Tidigare så hade IC en mack på parkeringens tomt, men på 70-talet så hade Belins bil tagit över lokaliteterna och sålde BMW och Mazda där.

På Avesta Högre Allmänna Läroverk började jag i realskolan (motsvarar högstadiet) hösten 1967, då fanns väl egentligen bara den ursprungliga byggnaden:





Sedan byggdes Avesta teater i anslutning till skolbyggnaden, och det var väl då någon gång som namnet Domarhagsskolan började användas också (begreppet Karlfeldtsgymnasiet är av betydligt senare datum):



Teaterdelen användes som sal för provskrivningar, och här satt ofta många elever och svettades över proven. Byggnaden hade även en massa helt eller delvis dolda gångar och prång och dessutom så fanns en hel del maskineri för maörkläggningsgardiner, ridå för scenen etc. I början så låste man inte dörrarna till dessa utrymmen, och vi glada gossar i nedre tonåren roade oss ofta med att smyga in och sabba koncentrationen genom att köra igång diverse effekter med maskinerierna och/eller klättra in i ventilationstrummorna ovanför teatersalen och banka mm mm - vilket väl inte alltid uppskattades av främst lärarna som agerade skrivningsvakter!

En gång satte vi på en kanna kaffe i ett pentry och gick sedan på tyska-lektion. Fyrtio minuter senare tänkte vi gå och ta en kopp, men då dök plötsligt en av vaktmästarna upp! Det blev till att gå till rektorn (inte enda gången man var kallad dit för ett allvarligt samtal ...), och när han frågade "är det kaffekokargänget som kommer?" så svarade vi föga sanningsenligt "nääääää!". Just den gången hade rektorn väldigt svårt för att hålla sig för skratt ...



Här i pelargången som förbinder den gamla skoldelen med teatern så var det rökruta förr. Det var ju ett jättelyft för oss trettonåringar att det plötsligt var tillåtet att röka, vi kunde ju då bejaka vår tuffa vuxensida helt öppet ...



Några år senare så var även denna flygel invigd, och här höll vi till när jag kommit upp på gymnasiet med bl a lektioner i teknologi. Vår lärare Björn Abrahamsson var medlem i Jularbo gille och ägnade sin fritid åt att spela ... oj, hoppsan - nu höll jag på att skriva *ordet" igen ...

Nu flyttar vi oss några kvarter norrut och hamnar på Marcustorget, där det bedrövliga Plus-huset smälldes upp tvärs över Kungsgatan och halva torget i början av 70-talet. Gamla fina byggnader som busstationen och kåkarna där Strandbergs respektive Normans (mina föräldrars butik), Glasögonhuset, Bergeås kemtvätt och Centralbion höll till skattade åt förgängelsen ...



Om man vänder sig 180 grader blir vyn lite bättre. Här ser vi i förgrunden den visent i rostfritt stål, som tidigare var Avesta Jernverks symbol och stod vid södra verken väl synlig vid gamla riks-70:an nere på Bergsnäsområdet. Axel Ax:son Johnson engagerade sig redan på 30-talet i att rädda visenten från total utrotning och byggde upp en visentpark först vid Långsjön i Engelsberg, men den flyttades sedan till Avesta. Visenten kom därför att bli en symbol för Avesta Jernverk.

Idag har ju Outokomppu (blev det där rättstavat?) tagit över ägarskapet av järnverket och alla gamla symboler från Johnson-tiden är ju helt passé, men Avestaborna har "adopterat" visenten som sin symbol och statyn är nu flyttad till Marcustorget.

Bakom visenten ser vi Avestas stadshus. Detta förknippar jag främst med att varje gång det skulle vara något jippo eller jubileum i stan i min ungdom så radade man upp Jularbo gille vid Stadshuset och sedan började de att spela på sina - nu var vi där med *ordet* igen ... Det var dessa ideliga händelser som födde min livslånga avsky för detta s k musikinstrument!



I det här vackra gamla huset höll förr Törnquists bokhandel till, idag återfinns här puben The Laughin´ Duck där den berömde golfaren Mats-Helmer Erikshage (f d Eriksson) stegade in en afton för någon vecka sedan för att beställa "a glass of milk" och framföra den svenska melodin "Änslägstävlan" a capella!



Det där var nästan sant, men bara nästan ... Puben heter "the Burning Duck" och jag drack inte mjölk - och sjöng inte heller! Däremot avnjöt jag en mycket god gorgonzolafylld köttrasa och drack ett gott glas mineralvatten till!

Under tiden föll mörkret, och när jag kom ut igen så blev jag bara tvungen att ta en bild till på visenten:

Det skall tydligen vara en Mats (eller rättare sagt två) för att göra fina bildreportage! Och presentera städer och miljöer med historia och allt.

Bra att bli påmind om Lyran. Det är ju ett jättefint promenadmål.

Aalto-huset har förvisso ett elegant stuk. Och färgsättningen måste väl anses klanderfritt opolitisk.

Hälsningar / Svenne

Tråden lever ju på ett antal "uppoffrande" flanörer till lands, till strands och till sjöss (och kanske framöver också till väders?) med kamera i fickan. Och trots att medverkan är omvittnat tidsödande, lever tråden oväntat nog ännu. Skulle vara kul om du vill bidra. Riket är ännu bara fläckvis "inmutat". Anything goes!

Hälsningar / Svenne

Jag hoppas att återkomma som bidragsgivare framöver! Tillfälligt avbrott som det brukar stå på den TV-apparat som jag ändå nästan aldrig tittar på. Host-eländet börjar äntligen ge vika. Har en id om att försöka avverkar gamla före detta järnvägsmiljöer i trakterna runtomkring...

Det ser vi verkligen fram emot! Och det gläder mig att läsa att bror äntligen börjar friskna till ordentligt!

Att dokumentera f d järnvägsmiljöer är en briljant idé, och även fortfarande aktuella sådana är ju höggradigt intressanta. Jag har lyckats plåta lite sådana också under mina två sejourer till rumpan av Dalarna under de senaste månaderna, och tar tillfället i akt att redovisa dem här (även om några av bilderna blir en reprisering, vilket jag hoppas ni har överseende med).

Vi börjar längs sträckningen från stora Norrland ner mot hjärtat av Avesta kommun, som ju genom broder Stures förtjänst blivit väl känd här på Forum - och vad passar då inte bättre än att börja vid Morshyttans sedan länge nedlagda station som den ser ut idag (hur den såg ut för ett drygt halvsekel sedan har ju Sture förtjänstfullt dokumenterat i modell):





Nästa anhalt längs linjen i södergående riktning är Fors, och där är det fortfarande god aktivitet kring järnvägen. På stickspåren står det mängder av godsvagnar och väntar på att lastas med produkter från Stora Ensos pappersbruk för vidare färd ut i stora vida världen:





Och det finns även fungerande persontrafik i Fors, Tåg i Bergslagen stannar vid en liten hållplats strax utanför fabriksportarna (här på bilden har dock tåget nyligen avgått så själva hållplatsen är inte i bild):



Nästa station är Jularbo (och vem som bodde här strax intill vet vi ju, liksom att han trakterade *ordet* ... ). Härifrån gick ju förr ett industrispår ned till Gränges aluminiumfabrik i Högbo/Skogsbo, där ett ånglok var i daglig drift för växling och transport ut till stambanan i Jularbo så sent som vid slutet av 70-talet.



Sedan når vi då den välkända järnvägsknutpunkten ...

... Krylbo (eller Avesta-Krylbo som man försöker kalla den numera), som ju är en klassisk järnvägsmiljö även om den idag mist rätt mycket av sin stora betydelse från fornstora dagar. Men att döma av de väntande resenärerna så finns det fortfarande en fungerande persontrafik här:



Godshanteringen har väl i stort sett helt tagits över av Borlänge, men några väntande godsvagnar finns dock att finna på bangården:



Själva stationshuset är mycket välbevarat såväl ut- som invändigt:











Sedan förflyttar vi oss några kilometer norrut längs järnvägssträckningen upp mot Dalarna, och hamnar då där Avesta station en gång låg bredvid Norra verken. Denna lades ju ned redan på 60-talet, och själva stationsbyggnaden revs i samband med att Bergslagsvägen rätades ut och breddades - och även mötes- och stickspåren har tagits bort. Men idag så har våra "kära" politiker insett att det nog var ett misstag, och man har nu åter uppfört om inte en ny station så i alla fall en hållplats där tågen kan stanna och ta upp/lämna av passagerare:





Järnvägen (och Norra verken) ligger ju betydligt lägre än själva stadskärnan, och därför har man byggt en gångbro och en trappa som förbinder hållplatsen med centrum:





Fortsätter man sedan upp mot Dalarna längs järnvägssträckningen "sör om älva" så åker man igenom "Mölle-Mats-land" och jag har mängder av fåniga minnen kring den. T ex hur vi limmade fast 5-öringar på spåren bakom kyrkogården i Älvbro för att se hur stora och utplattade de blev när tågen körde över dem, alla hastighetsprov över järnvägsövergången i Bengtsbo med 2-takts-SAAB (80 km/h var en lagom hastighet, när en av mina polare demonstrerade sin nyinköpta begagnade poppigt orange BMW 2002 ti i 110 km/h på samma ställe blev resultatet ett fantastiskt spektakulärt fyrhjuls-uppställ på torr asfalt ... ) eller alla bruna Da-lok och orange TGOJ Ma-lok som man drömskt betraktade från köks- och pojkrumsfönstren hemma i Risbyn då de "tågade" förbi ...

Ytterligare några kilometer upp mot hjärtat av Dalarna så återfinner vi resterna av Snickarbo station, där i fordom dagar "min" skolbuss vände. Här låg en gång en stationsbyggnad med lite kringbyggnader i trä med fasaderna målade i ljusgrönt, men de är rivna sedan länge.





Snickarbo station måste väl (näst Mölle station förstås! ) ha varit en av Sveriges vackrast belägna stationer - denna syn mötte väntande resenärer när de stod på perrongen och väntade på tåget:

Det låter spännande. Railway Cold Case!

Hälsningar / Svenne