Är det verkligen någon som någonsin märkt en dunk med "HB"? Det rör sig ju trots allt om en folklig produktion som alltid skett med en viss diskretion, och vars outlet-handel inte brukar annonseras i lokalpressen!

En EPA-traktor som sannolikt skulle leva ett farligt liv i närheten av polishuset...

Kanske skulle vara en inte fullt så utmanande märkning på dunken...



SA

Jodå, fråga Bjarne om du tvivlar! Nu ska ju den här EPA:n placeras på mitt Hökargrill-diorama så snart detta återvänt från utlånings-exilen i Vikmanshyttans bruksmuseum. Och Hökargrillen låg inte i närheten av polishuset - det var nästan 100 meter emellan.
Edit: Som Svante visar, Johan, så finns det olika slag av märkning men i Hedemora vill vi vara extra tydliga med stora bokstäver.

Och HB betyder ju som alla vet "Hedemoras Bordsvin" (vilket ju är väldigt träffande - för det är ju under bordet de grisarna brukar hamna vid slutet av kvällen ...)!!!

EPA:n blev verkligen kanonfin (och dunken på flaket sitter ju lika bra som Redneck-Bjarnes bonnakeps på hans huvud ...)!

Här har vi fått in ett par alternativa förklaringar till hur HB ska uttydas.
"Hedemoras bord-svin" som är Mats förslag sågas av förklarliga skäl totalt av den lokalt förankrade juryn.

"HårBalsm" föll emellertid juryn bättre i smaken och man sammanträder i detta nu för att diskutera om den kemiska formeln stämmer med EPA-traktorns registreringsnummer.

För övrigt ska vi ju glädjas åt våra medmänniskors framgångar och det är därför med stor tillfredsställelse som jag, via min dotter, kan meddela att Muschlan idag klarat teoriprovet för körkort på lätt MC.
Har en känsla att EPA:n snart blir stående till förmån för snabbare åkdon.

Är du spekulant? I så fall, på EPA-traktor eller svärson???

Hade lite vindsröjning igår och hittade denna dunk med text på baksidan - kanske kan vara en last för flaket..... - så att EPA:an kan vårdas ömt och hållas fri från basselusker.
/ LYR

I "Sista brevet från Liikavaara-Frans", "När långt i söder jag sitta inne.." insjunget av Norrlåtar nämns en del kompisar i Gällivare, en vers är:
Målar Arto han vara finne
han magen hava ut av garvat sinne (skinn)
Han dricker rötsprit och pollitur,
och hakabalsam (Hega-balsam) och hårtinktur.

HegaBalsam kan ju vara en (mindre trolig) möjlighet. Om den finns kvar.

Annars gav ju tvättspritsdunken en intressant öppning, ifall dom använder besnol än idag.
En bra kemist borde ju hitta ett sätt att separera.

Låter som en bra förklaring när man blir stoppad av polisen. Nu är kreativiteten på topp, ska jag säga. Här har lagens långa arm inte en chans.

För ett tag sedan var jag i Avesta och shoppade. För att, i lugn och ro i bilen, kunna avnjuta ”Svenska dragspelskungar”och slippa alla stressade ståkkålmare som ligger och stångas i bakluckan som en korsning mellan bålgetingar och brunstiga älgtjurar beslöt jag att välja en annan väg än 70:an för min hemfärd. Det blev i stället att färdas ”sör älva”.

Efter den senaste tidens aktiviteter och diskussioner om EPA-traktorer på forumet har jag drabbats av perceptiv selektion. Jag reagerade därför direkt när jag, vid färd genom ett samhälle som heter Risbyn, såg en slyöverväxt tingest av välbekant stuk.

Och mycket riktigt; vid närmare studium visade det sig vara en EPA. Skicket var dock minst sagt dåligt. Karossen var djupt nersjunken i leran, den var rostig, med flagad motivlack, inredning och maskineri utrivet och däcken och flaket förmultnade.

Bäst jag stod där, dök det upp en gammal farbror från Risbyns hembygdsförening. Han berättade att man haft planer på att renovera denna kulturtingest men saknade finansiella medel. Jag föreslog då att man skulle välja ett billigare alternativ, nämligen låta rekonstruera den i skala 1:87. Han blev genast intresserad och gav mig uppdraget på stående fot. Tyvärr kan jag inte visa några bilder av vraket eftersom jag glömt kameran hemma, men jag gjorde några blyertsskisser på baksidan av en biljett från Jularbomuseet, och utifrån dessa byggde jag den modell som visas här:












Bland det svåraste att rekonstruera var de motivlackeringar på dörrarna som tyder på att EPA:n någon gång på 70-talet tjänstgjort som turnebil åt några lokala storheter(?).

När jag levererade bilmodellen till Risbyns hembygdsförening nåddes jag av ryktet att några ”outlaws” i byn avsåg att renovera EPA:n till originalskick för att använda den vid en planerad fritagningsaktion vid Hedemora polisstation.

Jag ställer mig dock tvivlande till både fritagning och renoveringsarbete och här får jag också stöd från Hembygdsföreningens lokalpoet, Anders Norderling, som uttrycker sig så här...

....en gammal SAAB som sitter fast i mullen
gör här sin resa intill tidens ände.
Den saknar ratt och däck
och motorn den är väck
Men är trots allt de fria SAABars frände

Och skulle någon tycka att det blir lite väl mycket Dalarna, så kan man ju gå in här: http://www.youtube.com/watch?v=V6phE7dKkEE

Poetiskt så man blir rörd till tårar! Snart är det svårt att hålla reda på EPA, APE och ALE...

Jisses broder Sture, nu har du slagit knut på dig själv!!! Kanon, garvade så jag höll på att kissa på mej!!!

Känner mig mycket hedrad av denna fantasiska skapelse. Finnns väl en kopplig till till undertecknad, eftersom man ju klart kan se att utgångsmaterialet varit en modell från spanska EKO, vilket ju är ett fabrikat av bilmodeller i skala 1:86 som jag ju som bekant brinner för! Har ett antal 96:or i samlingen, man kanske skulle kunna få skicka upp ett ex till Hedemora för ett beställningsjobb för ombyggnad till EPA-traktor?

Och att bygga en EPA-traktor av en SAAB 96 - varför har ingen kommit att tänka på detta tidigare

You bet!! Ständigt denne.....

Givetvis är detta ett hommage till forumets dragspelshatande, eko-samlande, saxofonspelande, Saab-vurmande, historieberättande, rumpdalabördige gamäng.
Mats!
Vill du ha min specialdesignade SAAB-epa så ska jag be att få skicka den som en gåva till dig.

Lysande!

Som du säger Johan, det börjar bli svårt att hålla isår akronymerna; A pe ... nej ... E pale ale tack

/Peter

Be my guest! Anytime!

En sådan gåva känner jag mig ytterst hedrad av att få, så givevis tackar jag ja med stor glädje!

Enda malören är ju att jag inte har några fina dioramor med passande miljöer att placera den i - men jag kan lova att hedersplatsen i min EKO- och svensketågsvitrin är vikt för den! Där kommer den att få husera tillsammans med mina övriga EKO-SAAB:ar (där jag har en liten specialsamling i samlingen med en av var kulör inklusive en helsvart polisbil - passande va?)

B t w så har jag en till liten specialsamling i samlingen av bilar i skala H0 - av polisbilar! Mestadels gröna tyska Polizei-Autos men några svartvita svenska fyllsnappare finns där också, samt förstås en Jaguar Mk II och en helblå Rover P5 British Police. Åsså en blå och vit Alfa Romeo 1750 "Carabinieri" som kronan på verket. Borde fotodokumentera dem alla och redovisa dem i en speciell tråd i avdelningen "min samling" när jag får en stund över ...

Leverans sker till veckan.Hm.. hur ska jag tolka det??Det ser vi fram emot, förstås.

Aha... nu förstår jag - han är ute efter att jag ska skicka med Hedemora polishus på köpet. Detta förstås för att han ska kunna plocka bort en komprometterande preisergubbe med saxofon, men där bet han allt farmor i låret.

Riktigt så fräck är jag ju inte att jag ber om en sådan "omöjlig" gåva förstås, det är nog mer ett trist konstaterande av att jag själv är helt oduglig att skapa dioramor!

Här en bild på en av SAAB-EPA:ns systrar, polis-SAAB:en



En av mina tidigare arbetskamrater hos SAAB-handlaren i Avesta (som då det begav sig hette Avesta Motor och höll till bredvid järnvägen på Bergsnäsvägen, i samma hus som "fisk-Pelle" där man kunde inhandla såväl färsk som rutten fisk!) drog sig följande historier till minnes då den svarta polis-SAAB:en nu kom på tal:

SAAB-ANA ville ju gärna bli leverantör till polismakterna, precis som Volvo ju redan var (man kom dock inte att lyckas med denna ambition förrän man kom på att Plymouth Valiant skulle bli en utmärkt polisbil, men det är ju en annan historia ...). Våren 1959 så tog man därför beslutet att färdigställa en provvagn, och valde då att basera denna på ett förserieexemplar av modellen 96 (som ju skulle presenteras lite senare under året som 1960 års modell), och lagom till den berömda Ingo-matchen detta år så levererades vagnen till den kommunala polisen i Horndals kommun (och Avesta Motor fick då det ärofyllda uppdraget att leveransserva bilen).

Bilen var speciellt anpassad, bl a så hade den förstärkt fjädring, s k "bältdäck" av Michelins fabrikat men framför allt så hade den drivpaketet från sportmodellen GT 750 under huven med en kraftigare motor med dubbla förgasare samt fyrväxlad låda.

Det första uppdraget för bilen blev att rycka ut till den lilla orten Morshyttan inom kommunen för att slå ned de närmast upploppsartade glädjeyttringar med omfattande fridsstörande skrän och vandalism, som uppstod bland byns gossar i 10-årsåldern då Ingo vann den berömda boxningsmatchen. Eftersom ju vagnen var snabb med sin kraftfulla motor och dessutom i sann SAAB:anda hade utmärkta vägegenskaper som passade den dåvarande grusvägen mellan centralorten och byn ifråga, så fanns polispatrullen så snabbt på plats att man kunde stävja upploppet innan allvarliga följder hann uppstå.

En av polismännen, kallad "Rulle Rödljus", som på sin fritid även var en framgångsrik rallyförare på amatörbasis med sin SAAB GT 750 (senare Sport, Monte Carlo 850 samt V4), kom att fatta ett mycket starkt tycke för vagnen och vägrade att lämna denna ifrån sig då polisväsendet förstatligades. Vagnen kom därför att finnas kvar i tjänst i hela 10 år till våren 1969, då Rulle gick i pension och fick bilen i avskedsgåva av polismakten som belöning för lång och trogen tjänst! Bilen har sedan dess totalrenoverats till ursprungsskicket, och finns idag vid det berömda polisbilsmuséet i Mölle, där den är ett givet dragplåster i samlingarna.

Historien med det våldsamma upploppet bland gossarna i Morshyttan anno 1959 tog dock inte slut i och med bilens första utryckning i tjänst, nejdå! "Rulle Rödljus" fattade inte bara omedelbart och starkt positivt tycke till den nya polisvagnen denna morgon, utan även kraftigt agg till ledaren av pojkgänget som gick under öknamnet "Plastis". Detta ledde till att Rulle såg det som sitt kall att "punktmarkera" denne gosse för att stävja alla eventuella ofog som denne yngling kunde tänkas planera, och det hjälpte inte ens att gossens föräldrar beslutade att flytta in till centralorten för att försöka bryta läget.

När denne gosse så småningom kom upp i de övre tonåren och började intressera sig för att som den lokala seden föreskriver köra trimmad moped och "dricka dunk" så skärptes läget ytterligare - det gick knappt en enda dag utan att "Rulle Rödljus" hittade någon anledning att göra ett ingripande mot honom. Det hjälpte inte ens att han vid 18 års ålder försökte "bryta sig ut" från hemkommunen genom att skaffa en gammal VW för transport till ett jobb på en torvmosse på annan ort, så snart han återkom till hemorten för att besöka föräldrarna så stod "Rulle Rödljus" där och väntade!

Till sist så insåg denne yngling att situationen på hemorten var fullkomligt olidlig, och han valde då att gå till sjöss för att slippa undan Rulles uppvaktning. Först då "Rulle Rödljus" hade gått i pension kunde denne yngling gå i land och återvända till hemtrakterna (han bosatte sig dock i en grannstad för att hålla viss distans till det inträffade).

Men som alla goda historier så har även denna ett lyckligt slut, "Rulle Rödljus" mjuknade med åren och försonades med "Plastis" som mognade i vuxen ålder. "Rulle" sladdade in i SAAB-rallyförarnas himmel vid en ålder av 82 år för ett antal år sedan, och "Plastis" har senare verkat som lärare (dock inte i matematik, eftersom han är fullkomligt obildbar inom detta ämnesområde ...) - men han har fortfarande en viss förmåga att förarga sin omgivning, numera dock mestadels genom att agera som "troll" på en Forumsite på Internet där han fr a retar upp övriga deltagare med att i tid och otid envetet hävda det omöjliga dragspelets förträfflighet!

"Plastis" blev med åren även far till tre stackars döttrar, som han med sin missriktade sarkastiska humor begåvade med underliga tredjenamn - detta upptåg ledde så småningom till att en storhet med musikaliskt påbrå och viss lokal förankring, känd under epitetet "the man in gold", inspirerades att skriva en låt med titeln "a girl named Sven"!